Kalkylator för skuldkvot (DTI)
Beräkna din skuldkvot (DTI) — totala månatliga skuldbetalningar delat med bruttomånadsinkomst, uttryckt som en procentandel. Det enskilt viktigaste måttet som långivare tittar på när de bedömer om de ska bevilja ett bolån, billån eller annan större kredit.
Last updated: May 2026
Jämför med liknande
Om denna räknare
Skuldkvoten (DTI) mäter hur stor andel av din bruttomånadsinkomst (före skatt) som går åt till obligatoriska skuldbetalningar. Formeln är: DTI = (månatliga skuldbetalningar ÷ bruttomånadsinkomst) × 100. Månatliga skuldbetalningar inkluderar de lägsta betalningarna för alla skulder: bolån eller hyra (PITI för boende), billån, studielån, minimibetalningar på kreditkort, privatlån, underhållsbidrag, underhållsstöd och alla andra avtalsenliga betalningar. Bruttomånadsinkomst är din inkomst före skatt från alla källor: lön, bonusar, egenföretagande, investeringsutdelningar, mottaget underhållsstöd och stabil biinkomst (vanligtvis genomsnitt över 2 år om den varierar). Variabler: monthlyDebt och monthlyIncome måste båda vara > 0; monthlyIncome > 0 krävs för att undvika division med noll. Det finns två varianter av DTI: front-end DTI (bara boendekostnader — PITI ÷ inkomst) och back-end DTI (totalt — alla skulder ÷ inkomst). Den här kalkylatorn beräknar back-end DTI, vilket är det mått de flesta konsumentlångivare använder. Riktmärken: de flesta amerikanska bolångivare sätter taket för back-end DTI vid 43 % för kvalificerade bolån (CFPB-regel), med en optimal nivå runt 36 % eller lägre; FHA-lån tillåter upp till 50 % i särskilda fall; konventionella lån kräver ~28 % front-end och 36 % back-end för de bästa räntorna. Över 50 % DTI kan det bli svårt att få större krediter, och över 60 % anses du vara i ekonomisk kris. Specialfall: inkomst = 0 gör DTI odefinierad (och innebär att man inte bör låna); mycket höga månatliga skulder som överstiger inkomsten ger DTI > 100 % (matematiskt giltigt men indikerar allvarliga problem). DTI bortser från tillgångar och nettoförmögenhet, så en låntagare med hög DTI men betydande sparande behandlas på samma sätt som en utan — det är därför långivare också tittar på kreditbetyg, likvida reserver och kontantinsats.
Hur du använder den
Exempel 1 — Stabil låntagare. Din bruttomånadsinkomst är $6 000 (≈$72 000/år). Dina månatliga skuldbetalningar är $1 500 bolån + $350 billån + $150 minimibetalningar på kreditkort = $2 000. Ange Månatliga skulder = 2000, Månadsinkomst = 6000. DTI = (2000 / 6000) × 100 = 33,33 %. ✓ En DTI på 33 % är bekväm: klart under den optimala gränsen på 36 % för konventionella lån och taket på 43 % för kvalificerade bolån. Du har utrymme för ytterligare skulder om det behövs utan att hamna i riskzonen. Exempel 2 — Ansträngd låntagare. Inkomst $5 000/månad, skulder $1 800 bolån + $400 bil + $250 studielån + $200 kreditkort = $2 650. Ange 2650, 5000. DTI = (2650 / 5000) × 100 = 53 %. ✓ Detta överstiger det konventionella taket på 43 % och närmar sig FHA-gränsen på 50 % — att låna mer kräver troligen en medsökande eller en högre ränta. Långivare kan också se detta som ett tecken på ekonomisk sårbarhet: ett inkomstbortfall på 10 % skulle driva DTI förbi 58 %, vilket lämnar lite utrymme vid oväntade utgifter.
Vanliga frågor
Vad är skillnaden mellan front-end och back-end DTI?
Front-end DTI (även kallad bostads-DTI) är enbart din boendekostnad ÷ bruttoinkomst — vanligtvis PITI (kapital, ränta, skatt, försäkring) för ett bolån eller din hyra om du inte äger. Långivare vill generellt att front-end DTI är under 28 %. Back-end DTI (även kallad total DTI) lägger till alla övriga månatliga skuldbetalningar — billån, studielån, minimibetalningar på kreditkort, privatlån — till boendebetalningen. De flesta långivare använder back-end DTI som det primära måttet; standardgränsen är 43 % för ett kvalificerat bolån enligt CFPB-reglerna, men FHA-lån tillåter upp till 50 % med kompenserande faktorer och vissa långivare föredrar 36 % för de bästa räntorna. Kontrollera alltid vilket DTI-mått din långivare efterfrågar — de två kan skilja sig avsevärt för låntagare med stora skulder utöver boendet.
Vilka skulder ska jag inkludera i min DTI-beräkning?
Inkludera alla återkommande avtalsenliga betalningar: bolån eller hyra (med skatt och försäkring), bostadslån, billån, studielån (använd den faktiska minimibetalningen, inte det inkomstbaserade beloppet om du har en IDR-plan — långivare använder vanligtvis den ordinarie amorteringsbetalningen eller 1 % av skuldsaldot), minimibetalningar på kreditkort, privatlån, krediter du aktivt använder, underhållsstöd eller underhållsbidrag du är skyldig att betala (mottaget räknas som inkomst), och alla andra regelbundet schemalagda skuldbetalningar. Inkludera INTE: el och vatten, telefonräkning, försäkringspremier (annat än hem/bil), mat, nöjen eller något som inte är en skuldbetalning. Löpande utgifter ingår i din kassaflödesanalys men inte i DTI. Vissa långivare exkluderar också studielån som är uppskjutna och inte förfaller under det nya lånets löptid — kontrollera detta innan du antar något.
Vilken DTI behöver jag för att beviljas ett bolån?
För ett konventionellt bolån med de bästa räntorna vill långivare vanligtvis ha back-end DTI ≤ 36 %, med viss flexibilitet upp till 45 %. CFPB:s regel för "qualified mortgage" sätter taket vid 43 % för fullt skydd, men Fannie/Freddie-lån kan gå upp till 50 % med starka kompenserande faktorer (utmärkt kreditbetyg, stor kontantinsats, betydande likvida reserver). FHA-lån är mer generösa — upp till 50 % back-end DTI är vanligt, ibland 55 % vid manuell kreditprövning. VA-lån har inget strikt DTI-tak, men krav på residualinkomst begränsar de flesta låntagare till runt 41–50 %. Jumbo-lån kräver vanligtvis 38–43 % eller lägre. Utöver DTI väger långivare också kreditbetyg (700+ hjälper mycket), kontantinsats (20 %+ undviker PMI) och likvida reserver (6+ månaders betalningar hjälper). Om din DTI är på gränsen kan det avvägande om att betala ner en liten skuld med hög betalning före ansökan avgöra om du beviljas lån.
Vilka är de vanligaste misstagen när man beräknar DTI?
Det första är att använda nettoinkomst (efter skatt) i stället för bruttoinkomst — det blåser upp DTI med ungefär 25–35 % beroende på din skattesats och får dig att se mycket mer ansträngd ut än vad långivare kommer att se. Det andra är att glömma att inkludera alla skulder — ett studielån eller en minimibetalning på kreditkort missas lätt och ger ett smickrande men felaktigt resultat. Det tredje är att använda det faktiska belopp du betalar på en skuld i stället för det obligatoriska minimumet; om du betalar $500/månad på ett kort vars minimum är $50, räknar långivare bara $50 (även om det är bättre att betala mer för din kreditvärdighet). Det fjärde är att inkludera löpande utgifter (el och vatten, prenumerationer, mat) — DTI är skuldspecifik och inte en budgetöversikt. Det femte är att genomsnittliga variabel inkomst felaktigt; långivare kräver vanligtvis ett 2-årsgenomsnitt för bonusar och egenföretagande, och "beräknad framtida inkomst" räknas sällan. Slutligen glömmer folk ofta att DTI gäller nuvarande åtaganden, så den nya lånebetalningen måste inkluderas i beräkningen när man bedömer om man har råd med en ny skuld.
När bör jag inte använda den här kalkylatorn?
Hoppa över den för ekonomiska hälsofrågor som inte rör skulder; DTI berättar om skuldbelastning men bortser från tillgångar, nettoförmögenhet, sparkvot och kassaflödesflexibilitet. Använd den inte som det enda måttet på betalningsförmåga — en DTI på 30 % kan vara ohållbar om inkomsten är instabil eller sparandet är noll, medan en DTI på 45 % kan vara hanterbar för någon med betydande likvida reserver och stabil inkomst. Det är fel verktyg när inkomst eller skulder är mycket variabla (provisionsbaserade jobb, frilansinkomst, säsongsberoende verksamhet); långivare använder specifika genomsnittsregler som detta enkla nyckeltal inte fångar upp. Undvik det för analys av företagslån — företagsmotsvarigeheter som räntetäckningsgrad (DSCR) eller skuld/EBITDA är mer lämpliga. Använd det slutligen inte mellan länder eller finansiella system utan att kontrollera konventionerna; vissa marknader använder DTI efter skatt, vissa inkluderar alla boendekostnader (el, vatten, avgifter), och långivarnas tröskelvärden varierar beroende på jurisdiktion.